Amfetamin (AMP och AMP300)
Detektering av amfetamin i mänsklig urin har ofta använts för att undersöka eventuellt missbruk av amfetamin. Amfetamin stimulerar det centrala nervsystemet. Det ger ökad pigghet, vakenhet och energi, minskad hunger och en allmän känsla av välbefinnande. Överdosering och långvarigt bruk av amfetamin kan leda till missbruk, vilket kan ge upphov till allvarliga och/eller bestående skador på nervsystemet hos människor. Amfetamin uppträder i urinen inom tre timmar efter administrering (av något slag) och det finns kvar i cirka 24-48 timmar efter den sista dosen.
Barbiturater (BAR)
Barbiturarter är lugnande medel som påverkar det centrala nervsystemet och används som sömngivande sedativum. Överdosering och långvarigt bruk av barbiturater kan leda till allvarliga och/eller bestående skador på nervsystemet hos människor. Barbiturater kan vara (1) ultrakortverkande, (2) kort- och medellångverkande eller (3) långverkande. Durationsintervallet för ultrakortverkande föreningar som sekobarbital och pentobarbital varierar mellan femton (15) minuter och sex (6) timmar. Durationsintervallet för medellångverkande föreningar som amobarbital varierar mellan tre (3) och tjugofyra (24) timmar. Durationsintervallet för långverkande föreningar som fenobarbital varierar mellan femton (15) och fyrtioåtta (48) timmar.
De vanligaste barbituraterna som används är kort- och medellångverkande. De långverkande barbituraterna missbrukas sällan. Barbituratderivat utsöndras i urinen som oförändrad drog och metaboliter i varierande mängder. Långverkande barbiturater utsöndras med en högre halt av oförändrad drog i urinen, medan mer kortverkande barbiturater som sekobarbital och amobarbital i stor utsträckning metaboliseras och utsöndras i urinen med en lägre halt av oförändrad drog.
Buprenorfin/norbrupenorfin (BUP/NBUP)
Buprenorfin är ett smärtstillande medel. Det används också vid heroinsubstitution och avgiftningsbehandling. I och med det ökade medicinska bruket hamnar det också på den svarta marknaden som en olaglig drog och dödsfall har inträffat när det har använts i kombination med andra droger. Buprenorfin administreras kliniskt på intravenös, intramuskulär eller sublingual väg. Buprenorfin metaboliseras genom N-dealkylering och bildar då det farmakologiskt aktiva norbuprenorfin. Såväl buprenorfin som norbuprenorfin bildar tillsammans med glukuronsyra också de kliniskt inaktiva konjugaten buprenorfin-3-beta-D-glukuronid och norbuprenorfin-3-beta-D-glukuronid. Buprenorfin och dess metabolit norbuprenorfin (tillsammans med glukuronidformerna) utsöndras båda i urinen under flera dagars tid. Buprenorfin och dess metaboliter elimineras främst via avföringen (68 %) och endast en mindre del utsöndras i urinen (27 %). Det har rapporterats att urinprov som tagits på patienter som hade fått behandling i två veckor med 4 mg buprenorfin per dag (sublingualt), uppvisade buprenorfinkoncentrationer på mellan 54 och 260 ng/ml 24 timmar efter dosen. I en annan studie konstaterades det att koncentrationerna av okonjugerat buprenorfin och okonjugerat norbuprenorfin i urinprov som tagits 10 timmar efter en engångsdos med intramuskulär injektion av 0,3 mg buprenorfin var 500 pg/ml respektive 2 ng/ml.
Koncentrationen av metaboliten norbuprenorfin är normalt högre än buprenorfin. Mediankvoten mellan buprenorfin och norbuprenorfin är beroende av hur lång tid som gått mellan provtagning och dosintag. Det har rapporterats att koncentrationen av okonjugerat buprenorfin låg mellan 2,3 och 796 ng/ml och koncentrationen av okonjugerat norbuprenorfin mellan 5 och 2 580 ng/ml hos misstänkta missbrukare. Det konstaterades också att koncentrationen av fritt buprenorfin och norbuprenorfin I urinen kan vara relativt låg (<1 ng/ml) om det tas i kliniskt administrerade doser, men att den kan uppgå till så mycket som 20 ng/ml om det missbrukas.
Bensodiazepiner (BZD)
Bensodiazapiner som alprazolam, diazepam, lorazepam, triazolam, klordiazepoxid, flurazepam och temazepam är sedativa, sömngivande och ångestdämpande medel som normalt används som lugnande medel. De flesta bensodiazepiner metaboliseras i stor utsträckning i levern och utsöndras i urinen som metaboliter. Bensodiazepiner har en låg potential för fysiskt eller psykiskt beroende. Liksom andra centralstimulerande medel kan de emellertid ge upphov till dåsighet och muskelavslappning. Kroniskt missbruk av bensodiazepiner kan ge upphov till intoxikation som liknar alkoholberusning. Överdosering och långvarigt bruk av bensodiazepiner kan leda till koma och eventuellt dödsfall. Effekten av bensodiazepiner kan sitta kvar i 4-8 timmar. Olika bensodiazepiner absorberas olika snabbt och effekten kan variera beroende på absorptionshastighet. De utsöndras i urinen primärt som sina moderföreningar eller en inaktiv metabolit (oxazepamglukuronid) som bara är detekterbar i en (1) till två (2) dagar. Oxazepam, som är en vanlig metabolit till många bensodiazepiner och som även är ett marknadsfört läkemedel (Serax), kan vara detekterbar i urin i upp till en vecka. Det innebär att oxazepam är en användbar markör för bensodiazepinmissbruk.
Kokain (COC och COC150)
Kokain stimulerar nervsystemet och kan vara beroendeframkallande. Kokain kan uppträda i urin under endast ett par timmar efter användning, medan benzoylecgonin, som är en hydrolytisk nedbrytningsprodukt av kokain, kan vara detekterbar i urin i mer än 2 dagar efter att kokain har tagits. Därför är detektion av benzoylecgonin i mänsklig urin en vanlig metod för att undersöka kokainbruk.
Metamfetamin (MET, MET500 och MET300)
Överdosering av metamfetamin ger upphov till rastlöshet, förvirring, ångest, hallucinationer, hjärtarrytmi, hypertoni, hypertermi, cirkulationskollaps, kramper och koma. Metamfetamin har varit inblandat vid dödliga förgiftningar efter både intravenös och peroral administration. Kroniska missbrukare kan utveckla paranoid psykos. D-metamfetamin (d-desoxyefedrin, desoxyn, metedrin) är N-metylderivatet av amfetamin. Det används för behandling av fetma. Metamfetamin administreras peroralt eller genom sniffning eller intravenös injektion och har en duration på 2-4 timmar. Metamfetamin genomgår en viss N-demetylering till amfetamin, dess viktigaste aktiva metabolit. Under normala förhållanden elimineras upp till 43 % av en dos, varav cirka 4-7 % som amfetamin. I sur urin förekommer upp till 76 % som oförändrad drog och 7 % som amfetamin efter 24 timmar, medan motsvarande värden för alkalisk urin är 2 % och mindre än 0,1 %. Urinkoncentrationer av metamfetamin på 0,5-4,0 mg/l konstateras ofta under de första 24 timmarna efter intag av 10 mg. Metamfetaminkoncentrationer på 24-333 mg/l (genomsnitt 142) har konstaterats i urin från metamfetaminmissbrukare.
Morfin/opiater (MOR/OPI2000 och MOR/OPI300)
Morfin är ett vanligt läkemedel (Serax) som säljs för behandling av måttlig till svår smärta. Det är också en vanlig metabolit av opiater (morfin, kodein (metylmorfin) och heroin (semisyntetiska morfinderivat)). Opiaterna röks, injiceras intravenöst eller intramuskulärt eller intas peroralt. Negativa eller toxiska effekter av opiatbruk är bland annat pupillkonstriktion, förstoppning, urinretention, illamående, kräkningar, hypotermi, dåsighet, yrsel, apati, förvirring, nedsatt andning, hypotoni, kall och klibbig hud, koma och lungödem. Överdosering kan leda till dödsfall.Effektdurationen för morfin är 3-6 timmar. Morfin metaboliseras i stor utsträckning och endast 2-12 % utsöndras i urinen som oförändrat morfin. Heroin metaboliseras snabbt till morfin i kroppen och urinutsöndringsmönstret för heroin liknar det för morfin. Kodein metaboliseras också i hög utsträckning. 10-15 % av dosen demetyleras och bildar morfin och norkodein. Det har rapporterats att det oförändrade morfinet kan detekteras i urin i upp till en vecka, vilket innebär att morfin är en markör för opiatmissbruk.
Metadon (MTD)
Metadon, som också kallas dolofin, methadose eller amidon, har många farmakologiska egenskaper gemensamma med morfin och det är ungefär lika ekvipotent som smärtstillande medel när det administreras parenteralt. Till skillnad från morfin har metadon emellertid påtagliga sedativa effekter vid upprepad administration till följd av att drogen ackumuleras. Metadon har använts som ett viktigt substitut för opiater som heroin, morfin och kodein vid narkotikaavvänjingskliniker. Det administreras peroralt eller via intravenös eller intramuskulär injektion. Effektdurationen för metadon är 12-24 timmar. Metadonets viktigaste urinutsöndringsprodukter är metadon, EDDP (2-etyliden-1, 5-dimetyl-3, 3-difenylpyrrolidin) och EMDP (2-etyl-5-metyl-3, 3-difenylpyrrolidin). Andelen oförändrat metadon som utsöndras i urinen är 5-50 %, mycket högre än EDDP och EMDP, av dosen under 24 timmar. Stora individuella variationer med avseende på andelen oförändrat metadon som utsöndras i urinen har konstaterats beroende på urin-pH, urinvolym, dos och metabolismhastighet m.m. Metadon har påträffats i urin med nivåer över 1 000 ng/ml 24 timmar efter överdosering. Därför har metadonkoncentrationen i mänsklig urin använts som en markör för metadonmissbruk.
Oxykodon (OXY)
Oxykodon är en semisyntetisk opioid med en uppbyggnad som liknar kodeinets. Det ordineras för lindring av måttlig till svår smärta. Som alla opiatagonister ger oxykodon smärtlindring genom att det verkar på opioidreceptorer i ryggmärgen, hjärnan och eventuellt direkt i de påverkade vävnaderna. Oxykodon är ett lugnande medel som påverkar det centrala nervsystemet och som kan ge upphov till dåsighet, yrsel, letargi, svaghet och förvirring. Toxiciteten i en överdos av oxykodon kan leda till stupor, koma, muskelslapphet, svår andningsdepression, hypotoni och andningsstillestånd.
Oxykodon metaboliseras genom demetylering till oximorfon och noroxikodon. Efter en peroral engångdos på 5 mg utsöndras 13-19 % av oxykodonet oförändrat i en 24-timmars urinsamling. Tidsfönstret för detektion av oxykodon i urin förväntas vara ungefär detsamma som för andra opioider som morfin.
Fencyklidin (PCP)
Fencyklidin (PCP), även kallat angel dust, hog, och killer weed, är en populär missbruksdrog och samtidigt ett lagligt veterinärmedicinskt lugnande medel. Det självadministreras genom rökning, sniffning, intravenös injektion eller genom peroralt intag. Dess effektduration är 2-4 timmar och psykoser kan vara i flera veckor. PCP har tre viktigare metaboliter. Andelen av en intravenös dos som utsöndras oförändrad i urin är emellertid 30-50 % under 72 timmar. Endast 2 % av en dos utsöndras i avföringen. I genomsnitt 77 % av en intravenös dos utsöndras i urin och avföring under 10 dagar. Därför har PCP i mänsklig urin använts som en markör för PCP-missbruk. Koncentrationen av oförändrad drog i urinen hos PCP-användare vid öppenvårdsmottagningar ligger vanligtvis mellan 0,04 och 3,4 mg/l.
Propoxifen (PPX)
Propoxifen är ett receptbelagt läkemedel för smärtlindring. Propoxifenhydroklorid (Darvon, Dolene med flera) finns som kapslar 32 mg och 65mg. Propoxifennapsylat (Darvon-N) finns som tabletter 100 mg eller som suspension. Det är strukturellt besläktat med metadon. Överdosering av läkemedlet kan påverka hjärnregionen och orsaka eufori så som många opioider gör. Tilltagande symptom på propoxifenöverdosering är bland annat analgesi, stupor, andningsdepression och koma. Halveringstiden för propoxifen är 8-24 timmar. Efter peroral administrering når propoxifen sin topp efter 1-2 timmar. Det finns stora individuella variationer när det gäller elimineringshastighet. Andelen oförändrad propoxifen som utsöndras i urinen understiger 1 %. Den viktigaste metaboliten till propoxifen är norpropoxifen. Därför är det vanligt att detektion av norpropoxifen används för att testa propoxifenmissbruk. Halveringstiden för norpropoxifen är cirka 30 timmar och ackumulering vid upprepade doser kan vara orsaken till en del av den toxicitet som har konstaterats.
Tricykliska antidepressiva medel (TCA)
Tricykliska antidepressiva medel (TCA) är en grupp antidepressiva medel som innehåller tre sammansatta ringar i sin kemiska uppbyggnad. TCA tas peroralt eller intramuskulärt (IM). Tilltagande symptom på TCA-överdos är bland annat agitation, förvirring, hallucinationer, hypertonicitet, krampanfall och EKG-förändringar. Halveringstiden för TCA varierar från ett par timmar till flera dagar. De tricykliska antidepressiva medel som vanligtvis används utsöndras till en mycket låg andel som oförändrad drog i urinen, mindre än 1 %. Därför har detektering av TCA eller metaboliter av TCA i mänsklig urin använts för att undersöka TCA-missbruk. Med detta test kan amitriptylin, desipramin, imipramin och nortriptylin detekteras vid ett gränsvärde på 1 000 ng/ml.
Marijuana (THC)
Tetrahydrocannabinoler (THC, D-9-THC, D-1-THC) är de mest aktiva av huvudbeståndsdelarna i och de viktigaste metaboliterna av cannabinoider som marijuana och hasch. Cannabinoider har använts som lugnande medel med verkan på centrala nervsystemet. Överdosering och långvarigt bruk av cannabinoider kan leda till missbruk, vilket kan ge upphov till allvarliga och/eller bestående skador på nervsystemet hos människor. Detektering av THC i mänsklig urin är vanligt för att undersöka missbruk av cannabinoider.
MDMA (Ecstasy, XTC)
MDMA är en förkortning för det kemiska namnet metylendioximetamfetamin. Det kallas även i vardagslag för ecstasy, X, XTC, E, love doves, clarity, Adam, disco biscuits och shamrocks. MDMA är ett stimulerande medel med hallucinogena tendenser. Det beskrivs som en empatogen eftersom det frigör humörpåverkande kemikalier som L-dopa i hjärnan och kan ge upphov till känslor av kärlek och vänskaplighet. MDMA är en klass A-drog och tillhör samma kategori som heroin och kokain. Biverkningarna av MDMA är bland annat höjt blodtryck, hypertermi, ångest, paranoia och sömnlöshet. Överdoser av MDMA kan vara dödliga och de ger ofta upphov till hjärtsvikt eller värmeslag.
MDMA hör till en ”familj” av syntetiska droger och är ”släkt” med MDA (metylendioxiamfetamin), MDMA:s moderdrog, och MDEA (metylendioxietylamfetamin), även kallad EVE, som är syster till MDMA. De har alla amfetaminliknande effekter. MDMA intas antingen peroralt eller genom intravenös injektion. MDMA-tabletter kan ha olika storlek och färg. De har ofta logotyper på sig, exempelvis duvor. Dess kliniska dos är 50-100 mg, den toxiska tröskeldosen är 500 mg. Effekterna av MDMA börjar 30 minuter efter att det tagits. De når sin topp efter en timme och varar i 2-3 timmar. Sextiofem procent (65 %) av MDMA utsöndras oförändrat i urinen och är detekterbart i urinen i upp till 3 dagar efter användning.
